Katthotellet Villa Minnet

Vill jag vara arg så får jag vara arg!

Jag får visst vara sur!

Vykort till Husse och Matte.

Jaha, då var man här igen liksom. Jag vill minnas att vi har pratat om det här vid ett flertal tillfällen nu. Det är jobbigt att behöva upprepa sig men jag tycker helt enkelt inte om att inte vara hemma. Så är det med det, käre husse och kära matte. Jag är van vid en viss nivå på saker och ting här i världen och, även om det nu råkar vara halv-hyfsat på det här förbaskade hotellet, så är det alltjämt inte som hemma. Då blir jag arg. Och att vara arg är min rätt här i världen. Så det så.

Jag är arg på personalen. Jag är arg på mina grannar. Jag är arg på den här halv-taffliga så kallade buffén som serveras här. Det är säkert inget fel på varken mat, service eller mina andra artfränder här i huset men ändå liksom. Suck! Visst – efter ett par dagar här nu så får man ju i all ärlighet säga att det inte är helt under all kritik. Jag sover väl bra och jag äter väl den här alldagliga stapelvaran till kost. Dock så har jag valt att inte spela med helt och hållet. Rör den där matgubben mig när jag äter så får han veta att han lever. Då kör jag mitt gurgelmorrande så att han sätts på plats.

I andra mer positiva nyheter så är uteplatsen helt OK. Fräsch luft. Hyfsad temperatur här på bygget och man kan nästan tro att det börjar bli sommar. Inte fy skam det. Man får helt enkelt vara nöjd med det lilla här i livet och jag får väl motvilligt erkänna att jag, efter att ha skrivit av mig min irritation, känner mig hyfsat till freds med saker och ting. Dock får ni mycket gärna hämta mig snart. Och då ska vi ha ännu en diskussion.

Bakom pennan och med ett smalt leende på läpparna,

Er Anton.

Här myser jag på mattan

Här myser jag på mattan

Jag är hyfsat nöjd

Jag är hyfsat nöjd

Anton

Anton

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *